Nätverket för immateriellt kulturarv

Nätverket för immateriellt kulturarv har sedan 2024 varit aktiva för att lyfta, bevara och trygga det immateriella kulturarvet, med över 30 kulturarvsinstitutioner från hela landet som på något vis arbetar med immateriellt kulturarv.

Kort om konventionen

Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet tillkom 2003 och syftar till att uppmärksamma, främja och trygga de kulturarv som inte går att ta på: traditioner, framställningar, uttryck, färdigheter och kunskaper som överförs mellan människor, exempelvis hantverk, ritualer, musik eller berättelser.

En bärande princip är att kulturarvet är levande och att utövarna själva måste vara delaktiga: för att ett kulturarv ska kunna föras upp på någon av konventionens förteckningar eller listor, på nationell såväl som internationell nivå, måste utövarna själva vara delaktiga i processen. År 2024 hade sammanlagt 183 länder har antagit konventionen.

Sveriges genomförande i korthet:

Sverige ratificerade konventionen 2011. Konventionsarbetet samordnas av Institutet för språk och folkminnen (Isof). Nordiska museet, Kulturrådet (sedan 2026), Riksantikvarieämbetet och Statens musikverk genom Svenskt visarkiv är nodansvariga myndigheter inom sina respektive fackområden, och Sametinget är nodansvarig expertmyndighet för samisk kultur.
Länder som undertecknat konventionen måste upprätta en eller flera nationella förteckningar. Alla intresserade kan lämna in förslag på kulturarv till Sveriges förteckning ”Levande kulturarv”. Förteckningen omfattar i dag ett 90-tal exempel på levande kulturarv.
På Unescos representativa lista finns från svensk sida den nordiska klinkbåtstraditionen (2021) och den svensk-norska fäbodkulturen, som skrevs in den 3 december 2024. I Unescos register över goda metoder för tryggande finns Berättarnätet Kronoberg (2018) och Nyckelharpans nätverk (2023). Nu i år (2026) har även Västernorrlands museum och Svenska folkdansringen skrivits in.Därutöver är följande svenska organisationer s.k. ackrediterade NGO:er: Berättarnätverket Kronoberg, Ålakustens kulturarvsförening, Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, Västernorrlands museum och Folkdansringen Dalarna/Polskmärkesuppdansning.

Valet 2026 – Frågor till riksdagspartierna

Inför valet 2026 ställde nätverket frågor till riksdagspartierna för att få svar på hur de vill trygga det immateriella kulturarvet. Det står sällan på den politiska dagordningen. Det diskuteras sällan i valrörelser och sällan i budgetsammanhang, trots att Sverige sedan 2011 är bundet av en internationell konvention på området. Vi visste därför inte hur riksdagspartierna resonerar om statens ansvar, eller vilken plats konventionen har i deras kulturpolitiska tänkande.

Varför ställde vi frågorna

För att få veta hur partierna resonerar. Inte bara vad de vill, utan hur de ser på förhållandet mellan statens åtagande och utövarnas verklighet.

För att skapa ett underlag att återkomma till. Skriftliga svar går att följa upp. Sammanställningen är tänkt som en referenspunkt under hela mandatperioden 2026-2030, för nätverkets medlemmar, för journalister och för enskilda utövare.

Åtagandet är statens. Sverige ratificerade konventionen 2011, och konventionsarbetet samordnas av Institutet för språk och folkminnen. Men kulturarvet självt bärs inte av staten. Det bärs av föreningar, traditionsbärare, studieförbund, hemslöjdare, berättare och lokalsamhällen. till stor del ideellt. Där uppstår ansvarsfrågan: åtagandet ligger hos staten, förutsättningarna att uppfylla det hos civilsamhället. Konventionen bygger dessutom på att utövarna själva är delaktiga; för att ett kulturarv ska kunna föras upp på en förteckning måste de vara med i processen.

Immateriellt kulturarv försvinner också annorlunda än byggnader. En byggnad som förfaller går att restaurera. En hantverksteknik, en dialekt eller en berättartradition som slutar föras vidare i en generation är i praktiken förlorad. Det gör en mandatperiod till en betydande tidsenhet.

Kontakt är Felicia Sjölin, Berättarantikvarie på Sagobygden, som drivs av den ideella föreningen Berättarnätet Kronoberg
felicia.sjolin@sagobygden.se

Om undersökningen

Frågorna till partiernas kulturpolitiska företrädare:

Sverige har anslutit sig till Unescos 2003-konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Hur ser ert parti att staten idag tar sitt ansvar för konventionens genomförande fullt ut? Vilka konkreta politiska förändringar vill ni genomföra under nästa mandatperiod?
Hur vill ni trygga det immateriella kulturarvet i Sverige genom långsiktig finansiering, utbildning och stöd till berörda kulturarvsorganisationer?
Samtliga åtta riksdagspartier besvarade enkäten skriftligt. Svaren återges i sin helhet i bilagan. Sammanfattningarna i denna rapport är nätverkets
En metodisk reservation: rapporten redovisar vad partierna tar upp i sina svar. Att ett parti inte nämner en fråga innebär inte att partiet motsätter sig den. Svarens längd och detaljnivå varierar avsevärt, vilket i sig påverkar hur många teman som fångas.

Svaren som borde överraska mer

Här presenteras en sammanfattning inför riksdagsvalet den 13 september 2026 på ovan nämnda frågor, ställda till samtliga riksdagspartier om Sveriges arbete med Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet. Alla åtta partier har svarat.

De viktigaste resultaten:

Enigheten är stor om vem som bär kulturarvet. Samtliga partier pekar på civilsamhället: föreningar, traditionsbärare, studieförbund, hemslöjd, lokalsamhällen som den avgörande bäraren, och på att statens uppgift är att skapa förutsättningar snarare än att styra innehållet.
Oenigheten gäller om nuläget räcker. Sverigedemokraterna är det enda parti som uttryckligen skriver att Sverige inte fullt ut lever upp till konventionen. Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet efterlyser ett större statligt åtagande. Moderaterna och Centerpartiet uttrycker i huvudsak tillfredsställelse med den nuvarande strukturen. Kristdemokraterna uppger att partiet inte har gjort någon utvärdering.
Studieförbundens och folkbildningens villkor är den skarpaste skiljelinjen. Sex partier lyfter folkbildningen som central för överföringen av immateriellt kulturarv; Centerpartiet vill kraftigt höja anslagen till studieförbunden. Moderaterna och Sverigedemokraterna nämner inte studieförbunden.
Endast två partier föreslår en förändring av styrningen. Liberalerna vill se över hur konventionsarbetet är organiserat och stärka samverkan mellan bland andra Isof och Riksantikvarieämbetet. Sverigedemokraterna vill tydliggöra rollerna mellan stat, region och kommun.
Endast ett parti nämner resurserna till den samordnande myndigheten. Vänsterpartiet vill öka anslaget till Institutet för språk och folkminnen, som samordnar Sveriges konventionsarbete.
Två finansieringsvägar tecknas. Kristdemokraterna och Liberalerna vill komplettera det offentliga stödet med privata donationer, sponsring och skatteincitament. Övriga partier bygger i huvudsak på offentlig finansiering.

Vill du läsa en fördjupning av hur alla partierna svarade, klicka här.

Läs mer om andra utövare och bärare av immateriella (levande) kulturarv i Sverige